Jag tar skiten, ok !

Jag förstår allting du säger, ditt lidande och trötthet på mig. Jag har länge insett att jag har gjort fel, men har inte kunnat ta hand om det själv. Det är riktigt bra av dig att säga de sakerna till mig, väldigt starkt gjort. Det bevisar vänskap. En vän ska kunna ta kritik från sin bästa vän, som i mitt fall. Tårarna rann och alla såg på. Jag skiter fullständigt i omgivningen, det är till dig jag talar. Men varför skämms du, min bästa vän, skäms över mig när jag gråter. Du bara ser bort, skapar en vägg mellan oss. Ingen ögonkontakt och fullständigt skiter du i mig. Jag bara sjunker ännu mer, men försöker stå på mig för att visa att jag har blivit en starkare person. Sen blir det bara tyst, efter jag sa  - kan du kolla på mig när du pratar eller, det är mig du tilltalar. Hon vände sig om och började prata igen. Men hon ville fortfarande ha kontakt med någon annan.
Jag klarade inte mer skit när hon påbörjar andra gaamla stunder som vi redan har gått igenom, varför måste du upprepa allting. Det bästa du upprepar är ju självklart de dåliga om mig. Varför kan du inte säga något bra om mig. Det frågade jag henne och hon sa med "snäll" röst att - du är ju min allra bästa vän, är inte det positivt. Men det visste jag ju, kunde jag inte vara nåt mer positivt än det.
Så jävla många frågor men inget positivt. Hur kan man slutdra att vi kanske ska ha ett uppehåll mellan våran vänskap, jag är ju trotts allt din allrabästa vän, men hur fan kan man säga så. JAG skulle aldrig kunna säga till en allra bästa vän att det e nog bäst att vi tar ett uppehåll, ALDRIG. men den vänskapen vi har till varan börjar förmodligen sina, och erkännandet från dig är nog att vi skall skippa vänskapen. Men för mig är det inte samma sak att lämna dig, du som hjälpt mig från det yttersta döden. Du har stått vid min sida när jag hade det som värst. Jag kommer aldrig kunna lämna dig, sådanna personer går inte att glömma. Jag vill bara inte ha ett minne av dig utan jag vill tilkänna dig. Men men ..




I´ll never foget you.

I will aggate you Patricia, in order at all times you be there.
The life would seem so strangely sans you.
I shall never be my self, because its you who give me the selfemotion.
I can get my humor shifts and become distrought upon you, but nothing come that between.
it counstrue that you know me up to hundred procent.
I will never do a little thing big despite the anger but sometimes it can go absolutely wrong.
But after a couple of hours highmost it´s as common.
Everything that you have undergo with me and all you do for me will always stand like a memory deep inside.
You are the last one I aband, it depending on me, if I withstand live over here.
But keep in mind, I would not leave you without a explication and that explication will you acquire trough mine fester and all that blod who brickle. You shall feel the last heart - beats and see that is for you I ever had exist for.

I groudly Loves you 

                                                                         / Therese O.


RSS 2.0