Läs detta, en viktig mening i livet..
Nu börjar klockan dra sig mot sov-time.
I morgon blir det kolmården med klassen och då ska jag ta massa bilder och försöka få med de flesta på bild =) Alltid kul tycker jag ! =)
Inget bloggandes i morgon bitti, ska upp tidigt men vi hörs i morgon kväll..
Måste skriva av mig lite nu känner jag innan godnatt ordet från mig sägs..
Det är fruktansvärt att känna denna längtan som jag får efter bara några timmar.
Det fruktansvärda låter dramatiskt och negativt, men det jag egentligen vill säga är att denna längtan betyder någonting för mig. Jag är verkligen kär, och det tar så hårt när vi säger adjö.
Jag har aldrig vetat om riktigt hur det känns att vara kär. För då borde jag haft dessa tankar och förskräckelser.
Jag vill komma fram till att du, Jimmie betyder så enormt mycket för mig. I nuläget vet jag inte vad jag skulle göra utan dig. Bara den tanken slår mig och tårarna sipprar ner för kinden.
Jag älskar verkligen dig, och för varje gång vi träffas förstärks min självkänsla för att du finns hos mig.
Innan var det svårt och det ända jag skrev om var hur jävligt jag hade det. Men nu skriver jag med lycka och det är bland annat du som hjälpt mig på vägen.
Du förtjänar ett stort tack jimmie.
Älskar dig! <3
6 år ! <3
En text jag skrev den 3 december 2006 i bloggen på lunar.
En text jag aldrig glömmer, gick så lätt att skriva. Och jag mådde som ingen annan anade.
"
Ingenting på jorden är så dyrbart som känslan att vara önskad!
Att vara en dotter till en mördare, att vara en dotter till en våldtäcksman är detsamma som att inte vara önskad. Tyngden är lika stor att bäras vid. Alla måste vara önskade för att kunna gå vidare i livet. Ibland känns allting som att börja om igen, att gräva i marken som är fylld av kol. Man kommer ju ingenstans men ändå fortsätter man för att visa att man inte är den person som alla tror. Men man stannar där man var innan. vissa gräver väldigt snabbt och lever lyckliga, andra gräver inte alls och plågar sig själva, och de som vill gräva, bara försöker sig in på nåt omöjligt, kommer ändå ingen vart. Misslyckat.
Från början trodde jag på lycka. Det fanns lycka runt om mig och den lyckan finns fortfarande, till en viss del. Men min lycka går i ett negativt kretslopp. lyckan finns hos mig, den avdunstar och bara försvinner, finns bara inte där, men den kommer tillbaka. Men när den väl kommer tillbaka behöver jag den som minst. Då jag har det värst, då jag inte kan förlita mig på allt lyckligt som vill komma. Att bara tro och vara på den nivån jag var för tio min sedan. lyckan vill inte förtränga sig genom ondskan, därför vill jag att lyckan ska finnas när jag är lycklig. Men den stora önskan är att lyckan ska förbli hela tiden.
Negativitet, negativitet och ännu mer negativt. När tar du över? När får jag bli den lyckliga personen? kommer jag klara det?
Som jag sa igår till min bästa kompis. Nu när nästan allting hänt mig så återstår bara en sak, att ta själmord. Har inte lyckas innan men den dagen kommer väl också. efterssom allt annat har hänt. Eller också att bli mördad, det återstår att se. negativt på saken, negativt på livet. jag har det jag önskat mig, en vän jag kan lita på, en jag kan gräva ner mina känslor i, en som förstår och en som alltid funnits där och alltid kommer att stanna kvar vid. jag förstår att du vill allt så väl, vill ha mig kvar, men det är inte lätt när ondskan alltid finns hos mig, den som inte vill försvinna. ondskan kan inte hjälpas, det är ni som kan hjälpa mig att få bort den om ni börjar tänka på era uttryck, börja tänka om hur ni verkligen vill se det på. Men att livet skall fungera korrekt behövs inte bara en vän har jag kommit på. Det måste finnas ett samhälle som man trivs i för att lyckan skall finnas där runt om en hela tiden. Det kan du göra någonting åt. Om du börjar tänka om, hur du själv vill bli behandlad så kan ett bra samhälle framträda.
Tidigare, innan ni börja anmärka allt på mig kunde jag sticka ut. Jag trivdes i mig själv. Men nu tänker jag på allting ni har sagt. Det ända jag är glad över då jag blir lycklig, det ni inte anmärkt och som jag inser är att jag har är fina ögon. När ni säger det till mig, som händer då och då, värms mitt hjärta enormt mycket. Jag blir lycklig. Men vad är sannolikheten att bara gilla sina ögon och att inte gilla resten av kroppen, vad det leder till. Det har ni avgjort. Det är redan klart. Ni ville, från hela början att jag skulle må dåligt när jag hade det som värst, nu har ni fått det ni velat. En individ som inte är önskad.
I morgon blir det kolmården med klassen och då ska jag ta massa bilder och försöka få med de flesta på bild =) Alltid kul tycker jag ! =)
Inget bloggandes i morgon bitti, ska upp tidigt men vi hörs i morgon kväll..
Måste skriva av mig lite nu känner jag innan godnatt ordet från mig sägs..
Det är fruktansvärt att känna denna längtan som jag får efter bara några timmar.
Det fruktansvärda låter dramatiskt och negativt, men det jag egentligen vill säga är att denna längtan betyder någonting för mig. Jag är verkligen kär, och det tar så hårt när vi säger adjö.
Jag har aldrig vetat om riktigt hur det känns att vara kär. För då borde jag haft dessa tankar och förskräckelser.
Jag vill komma fram till att du, Jimmie betyder så enormt mycket för mig. I nuläget vet jag inte vad jag skulle göra utan dig. Bara den tanken slår mig och tårarna sipprar ner för kinden.
Jag älskar verkligen dig, och för varje gång vi träffas förstärks min självkänsla för att du finns hos mig.
Innan var det svårt och det ända jag skrev om var hur jävligt jag hade det. Men nu skriver jag med lycka och det är bland annat du som hjälpt mig på vägen.
Du förtjänar ett stort tack jimmie.
Älskar dig! <3
6 år ! <3
En text jag skrev den 3 december 2006 i bloggen på lunar.
En text jag aldrig glömmer, gick så lätt att skriva. Och jag mådde som ingen annan anade.
"
Ingenting på jorden är så dyrbart som känslan att vara önskad!
Att vara en dotter till en mördare, att vara en dotter till en våldtäcksman är detsamma som att inte vara önskad. Tyngden är lika stor att bäras vid. Alla måste vara önskade för att kunna gå vidare i livet. Ibland känns allting som att börja om igen, att gräva i marken som är fylld av kol. Man kommer ju ingenstans men ändå fortsätter man för att visa att man inte är den person som alla tror. Men man stannar där man var innan. vissa gräver väldigt snabbt och lever lyckliga, andra gräver inte alls och plågar sig själva, och de som vill gräva, bara försöker sig in på nåt omöjligt, kommer ändå ingen vart. Misslyckat.
Från början trodde jag på lycka. Det fanns lycka runt om mig och den lyckan finns fortfarande, till en viss del. Men min lycka går i ett negativt kretslopp. lyckan finns hos mig, den avdunstar och bara försvinner, finns bara inte där, men den kommer tillbaka. Men när den väl kommer tillbaka behöver jag den som minst. Då jag har det värst, då jag inte kan förlita mig på allt lyckligt som vill komma. Att bara tro och vara på den nivån jag var för tio min sedan. lyckan vill inte förtränga sig genom ondskan, därför vill jag att lyckan ska finnas när jag är lycklig. Men den stora önskan är att lyckan ska förbli hela tiden.
Negativitet, negativitet och ännu mer negativt. När tar du över? När får jag bli den lyckliga personen? kommer jag klara det?
Som jag sa igår till min bästa kompis. Nu när nästan allting hänt mig så återstår bara en sak, att ta själmord. Har inte lyckas innan men den dagen kommer väl också. efterssom allt annat har hänt. Eller också att bli mördad, det återstår att se. negativt på saken, negativt på livet. jag har det jag önskat mig, en vän jag kan lita på, en jag kan gräva ner mina känslor i, en som förstår och en som alltid funnits där och alltid kommer att stanna kvar vid. jag förstår att du vill allt så väl, vill ha mig kvar, men det är inte lätt när ondskan alltid finns hos mig, den som inte vill försvinna. ondskan kan inte hjälpas, det är ni som kan hjälpa mig att få bort den om ni börjar tänka på era uttryck, börja tänka om hur ni verkligen vill se det på. Men att livet skall fungera korrekt behövs inte bara en vän har jag kommit på. Det måste finnas ett samhälle som man trivs i för att lyckan skall finnas där runt om en hela tiden. Det kan du göra någonting åt. Om du börjar tänka om, hur du själv vill bli behandlad så kan ett bra samhälle framträda.
Tidigare, innan ni börja anmärka allt på mig kunde jag sticka ut. Jag trivdes i mig själv. Men nu tänker jag på allting ni har sagt. Det ända jag är glad över då jag blir lycklig, det ni inte anmärkt och som jag inser är att jag har är fina ögon. När ni säger det till mig, som händer då och då, värms mitt hjärta enormt mycket. Jag blir lycklig. Men vad är sannolikheten att bara gilla sina ögon och att inte gilla resten av kroppen, vad det leder till. Det har ni avgjort. Det är redan klart. Ni ville, från hela början att jag skulle må dåligt när jag hade det som värst, nu har ni fått det ni velat. En individ som inte är önskad.
"
Tänkte också skriva ner denna texte som jag skrev några evckor efter inlägget ovan.
"
Varför är det lätt att skriva om omsorgsfulla och negativa händelser, det är ju betydligt lättare än possitiva saker. Varför är det lättare att förstå negativitet än dem possitiva delarna?
Rätt så underlig inledning, men den instämmer hos mig. Som jag uttrycker mig annars om att livet ej har någon mening och att man lika gärna kan dö, de (fina) orden som förstärker inehåll i en text. Varför blir allt i slut änden negativitet, det kan man ifrågesätta sig. Vare sig hur jag än börjar slutar det tragiskt. Har livet en negativ mening, eller är den possitiv. Hmm.
Som sagt innan, mitt liv kanske är det mest hemsökta hos djävulen. Och den yttersta delen som gör mig lycklig, bara finns då jag inte behöver den sk lyckan.
Frågor hit och frågor dit, jag kommer ju ingenstans med dessa frågor. Ingen vill hjälpa till att förbättra tillvaron för mig. Vad är livets mening med att tracka folk, att föstöra helt enkelt. Bara för att du ska må bättre över att se en annan må dåligt. Livet går inte ut på att spela. och innerst inne, mår du själv inte så bra. Men vad leder detta i själva verket till, inte en possitiv mening i alla fall.
Jag tänker visa mig, sticka ut, vilja påverka i miljö och andra faktorer. Inte sitta där i ett hörn och visa vad jag går igenom, det leder ingenstans. Men att bära på allting är samma sak att gräva i den kolfyllda marken, kommer ingenstans. Hjälp mig med mina frågor i livet, så jag kan gå vidare och hjälpa andra. Men det lär ej fungera. Ni vill ju ha mig som den oönskade. Ok, ska se på det possitiva, jag kommer lämna er snart, när jag fått modet till att förflytta mig från gränsen mellan helvetet och jorden. Den kommer, förmodligen.
"
Varför är det lätt att skriva om omsorgsfulla och negativa händelser, det är ju betydligt lättare än possitiva saker. Varför är det lättare att förstå negativitet än dem possitiva delarna?
Rätt så underlig inledning, men den instämmer hos mig. Som jag uttrycker mig annars om att livet ej har någon mening och att man lika gärna kan dö, de (fina) orden som förstärker inehåll i en text. Varför blir allt i slut änden negativitet, det kan man ifrågesätta sig. Vare sig hur jag än börjar slutar det tragiskt. Har livet en negativ mening, eller är den possitiv. Hmm.
Som sagt innan, mitt liv kanske är det mest hemsökta hos djävulen. Och den yttersta delen som gör mig lycklig, bara finns då jag inte behöver den sk lyckan.
Frågor hit och frågor dit, jag kommer ju ingenstans med dessa frågor. Ingen vill hjälpa till att förbättra tillvaron för mig. Vad är livets mening med att tracka folk, att föstöra helt enkelt. Bara för att du ska må bättre över att se en annan må dåligt. Livet går inte ut på att spela. och innerst inne, mår du själv inte så bra. Men vad leder detta i själva verket till, inte en possitiv mening i alla fall.
Jag tänker visa mig, sticka ut, vilja påverka i miljö och andra faktorer. Inte sitta där i ett hörn och visa vad jag går igenom, det leder ingenstans. Men att bära på allting är samma sak att gräva i den kolfyllda marken, kommer ingenstans. Hjälp mig med mina frågor i livet, så jag kan gå vidare och hjälpa andra. Men det lär ej fungera. Ni vill ju ha mig som den oönskade. Ok, ska se på det possitiva, jag kommer lämna er snart, när jag fått modet till att förflytta mig från gränsen mellan helvetet och jorden. Den kommer, förmodligen.
"
Jag vill avsluta med den senaste och mest negativaste text jag skrev:
"
Stengolv, stenvägg och stentak, hur ska jag klara mig?
frågan går inte att besvara utan att komma in på konsekvenser. Men man kan åtminstonde ha funderingar över frågan dock slutsatser. Eftersom man inte behöver genomföra slutsatserna och funderingarna som ligger till grund för något speciellt finns inte mycket till konsekvens. Om jag inte skulle ställa frågan skulle jag inte ha några tankar, men nu är det självklart att funderingar finns inom mig. Jag finns inte bland medmänniskorna som jag gjorde i barndomen. Jag kunde stå för det jag gjorde och samtidigt ha det lyckligt. Nu är det en annan genre på verksamheten. Det spelar ingen större roll hur jag än är som person för att fastna hos dig och bli kallad vän. Jag menar det riktiga ordet vän - vänskap - finnas till, inte ordet som används för en komplimang och som har en betydelse för skuggan av sig själv. Inget är sig likt det positiva som fanns innan, då jag kände lycka. Jag vill känna det riktiga livet som man alltid läste om och såg, kärleken - familjen - vänskapen vs gemenskapen, helt enkelt det man trodde skulle förekomma för alla. Styrkan till utveckling och värme för framgång. Men hur ska jag få fram viljan när jag fortfarande står och trampar på samma ställe och inte kommer någonstans. Det finns inga utvägar, allt är bara omringat av sten. Där jag ensam står utan känslan av värme från någon, kännetecknet av riktig vänskap hos "vännerna" och hos kärleken. jag kan inte klara mig utan styrka och framgång i ensamheten och sinnet till för stenras. Det är viljan som saknas. Viljan finns inte eftersom jag inte är önskad.
"
Stengolv, stenvägg och stentak, hur ska jag klara mig?
frågan går inte att besvara utan att komma in på konsekvenser. Men man kan åtminstonde ha funderingar över frågan dock slutsatser. Eftersom man inte behöver genomföra slutsatserna och funderingarna som ligger till grund för något speciellt finns inte mycket till konsekvens. Om jag inte skulle ställa frågan skulle jag inte ha några tankar, men nu är det självklart att funderingar finns inom mig. Jag finns inte bland medmänniskorna som jag gjorde i barndomen. Jag kunde stå för det jag gjorde och samtidigt ha det lyckligt. Nu är det en annan genre på verksamheten. Det spelar ingen större roll hur jag än är som person för att fastna hos dig och bli kallad vän. Jag menar det riktiga ordet vän - vänskap - finnas till, inte ordet som används för en komplimang och som har en betydelse för skuggan av sig själv. Inget är sig likt det positiva som fanns innan, då jag kände lycka. Jag vill känna det riktiga livet som man alltid läste om och såg, kärleken - familjen - vänskapen vs gemenskapen, helt enkelt det man trodde skulle förekomma för alla. Styrkan till utveckling och värme för framgång. Men hur ska jag få fram viljan när jag fortfarande står och trampar på samma ställe och inte kommer någonstans. Det finns inga utvägar, allt är bara omringat av sten. Där jag ensam står utan känslan av värme från någon, kännetecknet av riktig vänskap hos "vännerna" och hos kärleken. jag kan inte klara mig utan styrka och framgång i ensamheten och sinnet till för stenras. Det är viljan som saknas. Viljan finns inte eftersom jag inte är önskad.
"
Men vad hände nu, joo viljan till framgång i livet visade sig till slut. Det tog mig fem och ett halvt år att komma tillbaka till mitt riktiga ja. Kärlek och vänskap som jag inte trodde på. Det har bevisat sig när man själv kan böja lita på sig själv. Ville bara säga det att mitt liv har varit jätte svårt, och många därute har också det jätte svårt. Men en sak, det värsta som finns är att retas. Det trycker ner en så himla mycket. Man förlorar allting och till slut finns bara tanken för självmord. Men snälla ni som har det svårt. Försöök komma upp från marken och stå på dig, det lönar sig.
Döden har en orsak, den sätter gräns för ålderdomen inte för viljan...
Avslutar med ett stort GODNATT ord. Läs gärna detta !!
SYNPUNKER vore nåt jag skulle gilla !!
kärlek / Tessan
Döden har en orsak, den sätter gräns för ålderdomen inte för viljan...
Avslutar med ett stort GODNATT ord. Läs gärna detta !!
SYNPUNKER vore nåt jag skulle gilla !!
kärlek / Tessan
Kommentarer
Postat av: carro
Tack! Åh, vad fint skrivit. Vad skönt att höra att du lyckats ta dej upp från massa hemsk heter. Stark du är : ) Söt bild på dej också!
Postat av: Rebecka
Oj, jag vet inte vad jag ska säga. Men du verkar vara nn stark tjej nu som är väldgt glad och posivtiv. Jag är glad att allting är bättre nu.
Kramar till dig =)
Postat av: cissi
du har helt rätt!
och det är väldigt starkt gjort att gå så långt, från ett håll till ett annat, det rätta håll (:
Postat av: L.
haha, nae jag hoppar hopprep för att få in takten. jag thaiboxas ;)<3
Postat av: Geccod
Fina men ändå riktigt djupa texter. Bra att du mår bättre nu!
Postat av: :)
fyfan.. fattar inte att du orkade, men vilken tur !!
som jag brukar tänka ' jag har klarat av helvetet, nu klarar jag allt'
du verkar va en stark person, va glad för det !!
Postat av: fie
första gången jag såg dig såg jag en stark, självsäker, söt och begåvad tjej framför mig. och trots din bakgrund, som jag Vet inte har varit lätt så ser jag fortfarande dig på samma sätt. för på något vis så visste jag trots att jag ingenting då visste, att det var den personen du var. på något sätt så fanns det där hela tiden, du fanns där. och tänka sig att jag då ingenting visste om helvetet på jorden för dig. jag vet att du kommer gå långt. det vet jag.
Postat av: (=
det är synd att du ska behöva lite så mycket av vad någon annan jag gjort. tur att du är en så stark person. alla jag vet som har träffat dej tycker du är jättesnäll & underbar . du ska va stolt över dej själv :)
Postat av: threes`
Vem är det som skriver ?? =)
Tack så himla mycket för det fint ni skriver..
