Livet av sten.

Stengolv, stenvägg och stentak, hur ska jag klara mig?
frågan går inte att besvara utan att komma in på konsekvenser. Men man kan åtminstonde ha funderingar över frågan dock slutsatser. Eftersom man inte behöver genomföra slutsatserna och funderingarna som ligger till grund för något speciellt finns inte mycket till konsekvens. Om jag inte skulle ställa frågan skulle jag inte ha några tankar, men nu är det självklart att funderingar finns inom mig. Jag finns inte bland medmänniskorna som jag gjorde i barndomen. Jag kunde stå för det jag gjorde och samtidigt ha det lyckligt. Nu är det en annan genre på verksamheten. Det spelar ingen större roll hur jag än är som person för att fastna hos dig och bli kallad vän. Jag menar det riktiga ordet vän - vänskap - finnas till, inte ordet som används för en komplimang och som har en betydelse för skuggan av sig själv. Inget är sig likt det positiva som fanns innan, då jag kände lycka. Jag vill känna det riktiga livet som man alltid läste om och såg, kärleken - familjen - vänskapen vs gemenskapen, helt enkelt det man trodde skulle förekomma för alla. Styrkan till utveckling och värme för framgång. Men hur ska jag få fram viljan när jag fortfarande står och trampar på samma ställe och inte kommer någonstans. Det finns inga utvägar, allt är bara omringat av sten. Där jag ensam står utan känslan av värme från någon, kännetecknet av riktig vänskap hos "vännerna" och hos kärleken. jag kan inte klara mig utan styrka och framgång i ensamheten och sinnet till för stenras. Det är viljan som saknas. Viljan finns inte eftersom jag inte är önskad.  

Lögn övervinner Sanning

Blir så förbannad på dig. Du har förstört mitt liv redan från 8a års ålder och ändå fortsätter du. Jag trodde att det hade tagit slut när vi flyttade men bara för att få mig nere och känna mig begravd så kommer lögnerna till. Och polisen är rena helvetet. Om man inte bryter ut med outhärdiga ord under rättegång så förklaras inte det som sanning, utan det jag säger är LÖGN.. MEn den personen själv som ljuger får polisen på dens sida. Blir så förbannad på polisen som aldrig kan ta till sig ett barns medvetanden. Nu är jag straffmyndig och nu ska jag ligga i. Polisen måste förstå nångång vad de har gjort mot oss.
De tar inte mig på allvar inte heller en annan person i mitt liv. De ska bara ta ställning till hotet ör oss. Det jag önskar är att någon gång när all sanning kommer fram är att fängelse väntar för dig!.
Fan vad jag ångrar alla bevis som försvunint. Fan !

Tillit & Omtanke

Tiderna med dig är oslagbara. Det är sällan jag är så glad när jag är med någon. Men med dig, varesig hur vi mår så brister dagen i skratt. Från början av dagen har jag ett leende på läpparna och det slutar alltid glatt. Jag med mina humörsvängningar som gör oss oense kan gå över till inget annat än; ska vi ta nåt att äta?. Lixom med dig kan jag sorgset nog bete mig hur som helst, du kan bli as arg och säga en massa dåligt till mig men ändå så övergår lyckan med detsamma. En sådan vän bör alla ha. Och en sådan vän har jag funnit. Patricia, tusen tack!

Faan så absurt det är. Jag saknar verkligen dig Tom, fan så fel allting blev. Och jag kan fortfarande inte fatta att du kunde göra så mot mig, det kommer alltid sitta kvar som en stopp bland kärleken, i våran kärlek. Men ändå längtar jag efter din famn och rörelser. Men det funkar inte.

Jag kommer aldrig glömma den dagen du och jag blev osams, Paulina. vi var inte på ett halvår minst. Och det var mitt fel. Jag ringde inte dig så ofta och det sårar mig när jag tänker tillbaka på tiden. jag skickade ett brev till dig tillslut och där stod en massa fint, till och med att jag ville inget annat än att vara sams med dig igen. Efter några dagar, brev till varandra och från varandra så blev vi sams. Du sa till mig att en vän kan man inte bara lämna, den finns alltid där hos en och man kan prata om allt till den personen. Och bara för att vi har varit ifrån varandra i ett halvår så fick inte det betyda mer än själva tåren som föll i havet. Och den meningen har jag stort förstånd i. Om man har en vän VILL man inget annat än att få tillbaka vännen oavsett allt sårbart emellan. Och det är sant. Vänskap samt Kärlek bygger på tillit och omtanke. Om det finns mellan personerna så går inget förlorat.
Olivia, en av mina bästa vänner är besviken på mig för att vi inte varit på en och en halv månad och nu säger hon dessa ord som bara skär sakta genom mitt hjärta; jag vet inte om jag vill vara vän med dig. Självklart blev jag förvånad över allt fint hon har sagt om mig, som hon ännu en gång sa precis innan hon sa den förskräckta meningen och det yttersta - jag vet inte om jag vill vara vän med dig. Jag trodde vänskap var som ovan. Men vem vet, det kanske bara finns hos vissa personer som verkligen gillar varandra innerlit, emn jag trodde fan i mig att det fanns inom dig.
Orsak finns alltid och det ska alltid komma fram och därefter bör man tänka om. Men min orsak betydde tydligen inte mycket eftersom hon inte tar mig som en vän.

Elin och Louise tack så jätte mycket för att ni tog er tid för att titta på mig när jag dansade. Jätte snällt att ni över huvudtaget ville sitta i en och en halv timma och bara glo. Men det är väl det vänskap också är gjord för. Vilken Osis att jag inte van =P, men jag är faktiskt glad att världens bästa kompis lillebror tog hem vinsten..

Patricia och jag skulle vara i förrgår med Robin och Sigge men planeringen blev ändrad. tjugo i nio bär vi oss iväg till Hageby Centrum [ det var en bit från mig ] med min cykel och i själva snöstormen. Centrumet stängde nio men vi var där efter tio minuter. hela vägen dit gnällde Patti på att hennes fingrar var iskalla men jag tror nog tillslut att hon tog tillbaka en hel del när hon fick se mig, heltäckt av snö, blöta fingrar och genomsurt hår. Men det sket vi i. Köpte lite godis och choklad. tillbaka vägen ville patti ha en hamburgare så vi tog mcdriven med cykeln. HUHU^ vad vi skrattade men det gick igenom. Patti fick sin efterlängtade hamburgare. Ännu en rolig dag med Patricia - bästa vän. ÄlsklingsTrasa

Hade bra allesammen!

Sårbart

Jag hade bra inställning hela tiden, så den behöver du inte klaga på. Och hur jag än reagerar ska du inte heller klaga på. Jag har stor anledning till att vara som jag var och är. Jag skiter fullständigt i påfölderna, jag ska leva livet i min takt och viljan. Det är svårt att förklara min ilska, men du har fattat nog. Vill inte mer. Du säger att jag sårar dig nu men du måste förstå att det du gjorde sårade mig lika mycket. Det är oacceptabelt, man håller inte på så. Falskhet!
 
(skriver mer i morgon)

Förlåt!

Jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt som jag gjorde. Men jag hade helt fel. Jag ångrar mig, vill inte men jag gjorde rätt val. Men hjärtat vill stanna kvar hos dig  men tilltalandet  övervinner. Förlåt, jag förstör bara för andra, vad är positivt hos mig igentligen. jag gnäller på folket som sårat mig hela livet men jag själv då, jag har sårat dig nu. Hur kan jag ?

Jag funkar inte längre, klarar inte av någonting. Det uppstår bara fel!

Livet har en mening.

Hur jobbigt och svårt det än är så kan man inse en värdig mening i livet. Den lilla ömtåliga delen man ska ta väl hand om. Men vid tillfället då allt bara är värdelöst och självkänslan som finns nån annan stans, inte i närheten av sig är delen liten, delen som ska vara meningen i livet.
Just då, tillfället nära döden fanns ingen mening i det jag gjorde, trodde jag. Men den förklaringen fick jag där efter när du fanns hos mig, din röst, din tröst. Utan dig skulle jag inte klara mig jag skulle inte finnas i någons liv som betyder idag mer än annat för mig och för dig vid den delen. Jag inser livets mening, att kämpa. Men för att kämpa måste man ha styrka både psykiskt och fysiskt. Med din hjälp hela livet som gått, finns jag kvar. Och jag är glad att jag träffat er som verkligen tror på mig, och vill uppleva lyckan runt om mig. Du gav mig livets mening och jag löd den, jag kämpade och nu står jag över vad jag tycker och tänker. jag har självförtroende och självkänslan finns där. Men det är tack vare först och främst dig Patricia, och ni andra har lett mig på rätt väg. Jag vill bara tacka er Olivia, jasmina, Elin, Mikaela Å, Paulina, Jasmine och Nicke. Patricia skapade vägen för mig och ni 7 ledde mig till vägen, vägen som förblir lycka i all högsta grad.  Vad ska jag göra för att bevisa den lycka jag känner över er. det jag kan göra nu är bara att
Tacka !

Nu är veckorna framöver överskridet med händelser. Tränar varje dag som ni kanske visste men utöver det å ska jag nu i helgen den 10/2 till Linköping och dansa med gänget, Patricia, Nivvan, Malin, Steffi och några till. Sedan blir det alla hjärtans dag den 14/2 då jag ska tillbringa dagen med Killen, underbart. 17/2 ska jag tävla i dans för första gången. Delfinalen är på frinavet nån tid, kommer inte ihåg men kom dit och kolla om ni vill, skulle vara riktigt trevligt.. Ska dansa modern dans med lite street i innehållet. Den 20/2 får jag pengar igen. Alltid ett nöje jag vill få med =). Sedan den 27/2 är det otten med Patricia som gäller, kommer bli riktigt kul hoppas jag, tre dansgolv och allt. Sen är det ju lite små kul med alla nationella prov man har i skolan, bara hoppas på det bästa..

Hade bra allesammen!!

RSS 2.0