Det är så jobbigt att veta att du inte bryr dig om mig längre. Du har alltid funnits där vid min sida, alltid tröstat när jag hade det som värst. Men nu är det andra vägar du vill vandra. De bortifrån mig. Du förstår inte att du går fel. Men du kommer förstå när du väl befinner dig i knipan. Men då finns jag inte längre kvar för att hjälpa dig. Du har förstört för mig och jag vill inte ens höra ett ord från dig mer.  Det har tagit på mina krafter. Det du inte förstår är att jag alltid har hållit in väldigt mycket som jag tyckt fel om dig, har bara inte kunnat säga det till dig. Du kan ju inte ta kritik och då är det ingen mening för min del att slösa tid på mitt snack och i slutänden leder bara snacket till oense mellan oss. Kan du inte bara vara dig själv, som innan.  Inte den kalla personen utan hjärta. Saknar dig ändå!