Tårar faller när jag tänker på de stunder vi haft,
tårar faller när jag tänker på det som pågår.
Jag kan inte inse, det ni andra gör.
Jag kan inte låta allt försvinna, men jag vill det så gärna.
men ändå vill jag inte.
Idag, när jag satt där i soffan ensam, utan dina armar om mina
kände jag hur hjärtat började banka snabbare, jag kände att tårarna var påväg.
Men jag är stark, det här ska inte få mig nere.
men jag är inte stark, jag är svag, hur ska det gå..
tårar blir till flöde, jag blir delad, inte den hela Tessan längre
Jag förstår inte, förstår verkligen inte,
om du verkligen älskat mig..
om det verkligen har varit jag för dig.
Att det varit jag du tänkt på när det romantiska kom fram, då jag älskade våra stunder tillsammans.
Tänk om du blev skraj, rädd när du fick se och känna den riktiga kroppen, min kropp, att det var försent att kunna såra just då i början.
men att du klarade att göra det då jag älskade dig som mest.
Det är inte slut, det är inte slut.
Men jag är rädd att du har gjort slut på mig.