jag kommer ihåg de tider vi haft, ända från skoldag ett till slutet av tvåan, maybe lite inpå trean. Första året blev vi som klistrade på varandra. Vi tyckte lika dant, vi kände lika dant, vi var bästa vänner och vi var så lika varandra att de är sjukt. Jag älskade dig som vän, det var med dig jag tillbringade mina tårar med, min glädje med och mitt hat med. Jag berättade allt till dig, du visste ju nästan hela mitt dåvarande sexliv xD, men det är vad vänner är till för, att lyssna och att snacka med varandra och sedan hålla käft om saken. Det var vi experter på och vi hade så mycket gemensamt. Helt plötsligt drog vi iväg till London, spenderade några dagar där på londons alla gator. Fan vilken upplevelse och fan vad roligt vi hade det.. Det blev sena nätter, bästa shoppingen och bästa stunden med den bästa. Åh, ett minne för livet, really!
Vi spenderade några veckor på Hassemans hundcenter tillsammans. Där jobbade vi med polishundar och kämpade med vårat betyg. Vi fick lite skit ifrån Lisa, men mest beröm för det var ju jag och Elin, vi var ju så bra i det vi gjorde. Men det bästa var tiden man fick med dig, då vi lärde känna varandra så in i helvetes bra.
Jag kommer även ihåg händelsen då jag satte mig ner på gatan, i spöregn och åska, den natten då tårarna kom i floder. Jag dränkte mig själv i sorg. Men du kom, letade efter mig mitt i natten i det jävla vädret och gjorde det som en vän gör. Du hjälpte mig upp, tröstade mig och höll om mig då fick jag det bekräftat för mig vilken sann vän du var (torkar flera tårar på kinden.)Det var en natt, bland de värsta för mig och jag visste helt enkelt inte vart jag skulle ta vägen, en ren mardröm helt enkelt.

Det hände något mitt i allt. mitt i all vänskap och förtroende till varandra. Vi började bland annat i separerade klasser. du fick nya vänner, jag umgicks med andra.. Vi fortsatte till en början att umgås lika mycket som vi gjorde innan. Delade minnen, skratt och hat. men sedan försvann det. Du förändrades, likaså jag. bråken började komma och vi skrek till varandra. det var hemskt..

I nuläget känner jag inte denna person, jag vet inte ens hur hon mår, vad hon gör på fritiden, om hon håller någon kär. Men jag är nyfiken och kollar hennes blogg ibland. Jag tänker på henne väldigt ofta och funderar på om man ska ringa. Njaa då kommer det bli stelt. Om vi ska ta en fika kanske? nee det funkar nog inte heller, vad ska man prata om lixom. Jag drar mig tillbaka, men ändå är jag så nyfiken på henne.

Den där bästa vännen som man hade, den som bara försvann. Helt plötsligt!

Vi kommer aldrig, aldrig aldrig kunna umgås igen. Den tiden som var för oss har försvunnit. tyvärr..

Du har betytt jätte mycket för mig, och jag är så tacksam för den vänskapen vi haft. Hoppas du har ett bra liv, och ta hand om de fina vänner du har, det ska jag göra.